Hur kan man inte förstå
Så under ett år hade jag inte kontakt med bonusbarnet för att pappan gått in på barnets fb o blockat mig, detta med orden att jag var sjuk o inte mådde bra....eeehhhh, vem är det som inte mår bra o vem är det som är som vanligt? Skit samma, för barnet tog kontakt igen o där är vi nu. Grejen med barnet är att barnet inte pratar med pappa (för han lyssnar inte eller blir arg) o barnet pratar inte direkt med mamman heller. Ingen av dom frågar så mycket men det gör jag..samt att barnet känner sig trygg o säker med mig så barnet pratar mer än gärna om saker som barnet funderar på o känner.
Nu kom det ju upp en del om den pappa "bor" med o givetvis har inget kommit upp tidigare då barnet inte känt att hen kunnat prata med någon om detta.
Barnet vill inte att kvinnan är med när barnet är där. Barnet känner sig inte trygg o barnet känner sig utanför även om hon är snäll. För barnet är hon orsaken till att pappa svikit så mycket sedan pappa flyttade från "vår" stad. Hon o veganeriet har varit viktigare än barnet o det har ju barnet fattat. Så det finns inget förtroende för pappan, vilket man kan förstå. Nu har då barnet pratat med mig om detta, jag har tagit det med mamman som säger att hon inte frågar så mycket. Jag tar det även med pappan som sedan agerar idiotiskt. Han går på barnet o frågar varför hen inte vill att kvinnan ska vara med etc etc, detta upplever barnet som hotfullt samt att barnet uppfattar det som att pappa "hotar" just för att barnet inte vill vara med kvinnan. I stället för att säga att jag hör dig o vi löser det..o så åka till farmor o farfar eller nåt dom två ynka dygnen.
Hur i helvete tänker pappan kan man ju undra?? Det blir ju inte bättre att han ger sig på barnet o ställer det till svars för hur barnet känner o tycker. Speciellt inte när man vet att barnet har svårt att berätta o förstå vissa saker o vuxna ord. Då ger han sig på mamman..som sedan skriver till mig att pappan smsat men att hon slätat över för hon är en sån mes o att barnet inte pratar med henne. När hon säger till barnet att jag sagt si eller så o frågar om det stämmer då säger barnet att det gör det...så då som först får hon veta. Många gånger svarar barnet att barnet inte orkar prata om det o hon accepterar det o släpper saken..det gör inte jag. Jag nedvärderar inte, blir inte arg, viftar bort, säger att barnet inte förstår ändå utan jag säger att om barnet inte pratar så kan man inte fixa. Att jag blir inte arg på hen utan hen ska känna att hen kan prata om allt. Det går att läsa i barnets kroppsspråk när det är något som trycker barnet men pappan är helt blind o mamman släpper det när barnet säger att barnet inte orkar prata om det.
Mamman säger oxå att det barnet vill det stöder hon o vill inte barnet träffa pappan så är det synd men okay med henne. Det finns en ny man där o man anser att han är mer pappa än pappan. När barnet sa det så sa jag att jag förstår, då jag själv är skilsmässobarn, att bonuspappan är där mer än pappa o det gör ju att bonuspappan är med om allt vardagligt o blir en aktiv del i barnets liv. Samt att jag tycker att barnet ska ge pappa en chans nu när jag berättat för pappa hur barnet känner för veganmat o annat. Så blev det en kris i helgen o en massa kom fram men xmannen vägrade svara när jag ringde. Så det blev till att lämna meddelande på svararen o smsa o jag hoppas vid Gud att han inte sviker barnet nästa helg..eller lurar honom för då bevisar han verkligen för barnet det barnet tror o känner..att pappa inte älskar barnet lika mycket längre o att barnet bara är ivägen o puttas ut.
Så istället för att pappan har en dialog direkt med mig då det är till mig barnet vänder sig så ska han ta det med barnet eller mamman, vilket inte funkar. Barnet sluter sig för barnet litar in på pappa o mamman slätar över för hon vill inte ta en konflikt o vet egentligen inte så mycket.
Jag förstår att det måste kännas surt att barnet hellre är med mig än med sin pappa o att barnet vänder sig till mig med oro o känslor. Barnet känner sig trygg med mig o litar på mig o jag tänker inte vända barnet ryggen. Nu är jag den enda som är i pappans ringhörna o jag jobbar för att barnet fortfarande ska vilja ge pappan en chans att visa att han är att lita på. Hade jag velat göra skit mellan barnet o pappan hade jag bara kunnat sitta tillbaka lutad o inte lyfta ett finger...då hade xmannen varit helt ensam den dagen bubblan brister eller det inte är roligt längre.
Då både jag o mamman känner pappan..jag mer än någon..så vet vi hur han är att vara till lags, ljuga o inte säga som det är för att ducka obehag. Mamman tror att det är kvinnan som inte vill ha barnet där medan jag tror att kvinnan hålls i dunkel o serveras smålögner som förklaringar/ursäkter/anledningar till att det är okay att barnet inte kommer på två månader, att det är okay att dra iväg på helgen man ska ha barnet etc. Grejen är att barnet vill ha o behöver kontinuitet dvs samma helg hela tiden o det är otroligt viktigt. Nu känner barnet det som att pappa inte älskar hen lika mycket, att barnet är ivägen o att nya dåliga pappa inte vill ha hen där alls. Hen vill ha sin riktiga pappa tillbaka..hen till o med frågade om jag hade en bild på riktiga pappa som hen kunda ha på skärmen på sin mobil, istället för den bilden hen hade på dåliga pappa.
Jag kan tycka att har man sitt barn två dygn per månad så kan man fan låta barnet slippa kvinnan. Man kan åka till annan stad eller så kan kvinnan kanske åka bort den helgen. I stället så slängde pappan in nya kvinnan, var i hennes lägenhet då barnet skulle var där, "flyttade" sedan in o då måste ju barnet vara där när det är pappahelg. Det går inte att göra så med barnet o det vet pappan men han skiter i det för annat är viktigare..barnet sover på en soffa...inte ens en tjock luftmadrass kan man kosta på sig. Hur tror man då att barnet ska känna sig välkommen o inte ovälkommen? Ditt barn går före ditt ego..har man satt ett barn till världen så får man sätta sitt eget ego o intressen efter barnets behov. Inte sätta barnet åt sidan för att imponera, mesa eller vad fan man nu ska kalla det för. Inte heller hindrar man barnet till att prata om åtta år av barnets liv när den nya är i närheten, eller vad man gjort den helgen man varit hos bonusmamman (ja hen säger att det kommer jag alltid att vara o det står så i hens mobil) bara för att man är rädd att barnet ska avslöja lögnerna.
Jag försöker verkligen jobba för att barn o pappa ska ha en bra relation o att inte dom ska förlora varandra men det är jäkligt svårt när xmannen motarbetar. Jag vill inte ha det vraket om han så var sista mannen på jorden, så jag förstår inte varför vi inte kan ha en dialog om barnet då jag är den barnet vänder sig till? Han offrar hellre sitt barn en har en dialog med mig.... sedan förstår jag inte varför xmannen varit så jävla arg på mig sedan jag kom på honom med att vara otrogen..det är ju inte jag som gjort fel. Visst att jag har massvis som kan visa att det han sagt till kvinnan är lögn men det kommer jag bara att använda om barnet kommer mer i kläm. Då kanske tom mamman (fru nr 1) o jag (fru nr 2) dyker upp o talar om hur det egentligen är o ligger till. Mamman har oxå berättad att barnet ska på någon form av rehab o att man misstänker en hel del saker men är ganska säkra på att en av det är bioplaritet. Jag frågade om hon informerat pappan o hon sa att nej det har hon inte, menade på att det är barnet som får bestämma det o i såfall berätta... i nästa sekund så är det saker barnet inte har kapacitet att förstå utan är ju flera år yngre än sin faktiska ålder. Min tanke är ju hur ska då barnet förstå sina diagnoser o förstå att pappan bör veta. Så pappan har inte en aning om vad som händer utan jag sa att ev bipolär o annat så ring mig. Inte ens då hörde han av sig...o tror han att mamman kommer att berätta allt så kan han ju glömma det, för henne spelar det inte någon roll om barnet inte vill träffa pappa då hen har en jättebra bonuspappa hemma "som är mer pappa än hens riktiga"... Så jag kämpar för barnet, o då samtidigt för xmannen ,som i sin tur vägrar lyssna eller ha en dialog. Snart kommer jag att ge upp o luta mig tillbaka, för det är inte jag som förlorar barnet...
En morgon vid frukost (på jobb) så träffade jag en av xmannens fd vänner o fd kollega. När han fattade vem jag var sa han att det var kul att få ett ansikte till namnet. Sedan fick jag höra en hel del...att xmannen skickade propaganda filmer o var påstridig (nästan aggressiv) till de få vänner han hade..när dom sedan bad honom sluta för att dom inte tänkte blir veganer så tog han bort dom från fb o kapade kontakten. Många tycker det är synd att xmannen slänger bort en lysande karriär o är oroliga över att han fått en knäpp eller något för han är helt personlighetsförändrad. Man har tydligen ifrågasatt om han verkligen gick in i väggen.. o där sa jag att det faktiskt var så, att det var jag som ringde hans chef o sa att nu är det nog. Då sa fd vännen att okay då var det sant men att tre månader inte är tillräckligt att återhämta sig. Sedan frågade han vad som egentligen hände o jag berättade. Hans första reaktion var att xmannen troligen insåg att det var kört när jag kom med skilsmässo pappen o flydde o flyr än. I stället för att vara ensam med sig själv så behöll han den andra kvinnan. Stannar han eller blir ensam så kommer allt i kapp honom o han inser vad han förlorat.. Mitt svar var att många har den tanken o med tanke på att han inte vill prata med mig eller träffas o reda ut saker så är det ju något som är galet. Fd vännen berättade att xmannen varit så glad o stolt över hundarna att när dom gjort något tokigt o roligt så skickade han sina vänner bilder på det. När jag berättade att han inte träffat dom sedan novemer 2017 o berättade hur pyret tagit det hela o hur han blivit, då sa fd vännen att något här helt jäkla galet. Ja, jag har försökt under våra åtta år att få xmannen att gå o prata med någon om allt skit han bär på, men när jag blev sjuk o deprimerad så hade jag fullt upp med att överleva..då fick inte xmannen den bekräftelse han behövde o han förstod inte varför jag inte bara ryckte upp mig (vilket han inte heller gjorde med sig själv men det såg han inte) o han gick till andra kvinnor. Då sa fd vännen att det kunde man inte tro om honom...o att han sedan svek både barn o hund o inte kunde ge mig ett avslut. Nä göra rätt mot mig är tydligen svårt av någon anledning..om jag nu är så betydelselös så borde det ju inte vara något probelm att ge ett avslut..eller ha en dialog med mig så han har sitt barn kvar. Om han tror att barnet kommer att finnas där den dagen det passar pappan så kan han ju ta en titt på barnets halvbror (samma sjukdommar o diagnoser) o se hur bra det gick för broderns pappa att ha kvar kontakten..
Vad det gäller pyret så mår han bra halva tiden o riktigt dåligt den andra. Nervös/orolig/rädd/sorg.. han har problem med magkatarr, diskbråck, tänder, analsäckar, sproadisk inkontinens pga kastreringschip o oftare så varningsskäller han en/två gånger per minut en hel dag. Jag har bönat o bett xmannen att vi skulle prova med att han hade honom/dom varannan vecka (som dom var vana vid) o speciellt när han började bli sämre, för att se om det hjälpte pyret. Han har sagt nej hela tiden o varför kan man bara gissa sig till.. Så efter ett års kämpande så har jag nu gett upp o tagit beslutet att pyret ska få somna in. Jag har sagt till xmannen att han borde närvara så pyret kan få lämna som den lyckligaste hunden i världen, men det lär inte ske. Han har inte sagt nej eller ja utan bara ignorerat när jag frågat..så jag räknar inte med att han man up o tar sitt ansvar för det har han ju inte gjort hittills...o det är ju därför pyret blivit som han är...o givetvis är det jag som får ta det tunga beslutet..men det är för pyrets bästa o han ska komma först. Xmannen får leva med att det är hans beteende som skapat pyrets mående, han svek sin hund...ett oskyldigt djur...för att han är svag o vek..men stå o gapa om att rädda alla andra oskydliga djur det kan han göra (ja den ilskan kommer att vara med mig länge).
Hur är det då med orangutangerna? är inte det oskyldiga djur som utrotas för palmolja..något som finns i 90% av veganprodukterna..eller det är bara dom djur som äts som är värda att kämpa för o inte dom som dör för att veganerna ska kunna handla vegan i butikerna.. Nä, jag tänker inte ens spinna vidare på det för jag anser att det är dubbelmoral..ja eller trippel...man offrar sin hunds mående, de få vänner man lyckats skaffa sig (som accepterar en för den man är, vegan eller inte) orangutanger o sitt barn för vad?? Nä jag släpper det nu för en dag kommer han att vakna upp men då lär det vara försent..man kan ändra mycket men inte sin core, grundfundamentet i sitt jag..inte när man är så gammal..men visst kan man låtsas så länge det går. Dock bör man tänka på att priset man får betala är högt..väldigt högt..o vissa saker kan man inte ha ogjorda eller få förlåtelse för.
Även om jag kan tycka att xmannen borde stå för all kostnad för pyret nästa vecka, så har jag föreslagit att vi ska dela på det. Jag jobbade inte så mycket förra månaden så ekonomin blir inte bättre förrän nästa lön, o har egentligen inte pengarna men pyrets bästa måste komma först. Så får jag ha tre veckor med 200 kr så får det bli så..jag vet att jag gjort allt jag kunnat för pyret men de dagar han är bra så tänker jag att det kanske vänder..att jag tagit fel beslut..men det har det inte gjort utan det blir sakta men säkert värre..han ser o hör saker som varken jag eller odågan ser o hör o det blir allt oftare o längre. Bara tanken på det o tyngden över beslutet gör att jag mår skit o störtgråter bara vid tanken. Hur fan jag ska ta mig igenom detta ensam vet jag inte men jag måste ju för pyrets skull. Dom kommer att komma ut till bilen o ge honom en lugnande spruta så han slipper stressen av att komma till vetten o det är jag jättetacksam för. Då kliniken ligger vid havet så ska han få springa lös på stranden innan. Få somna med vindens doft kvar i pälsen med odågan o mig runt sig.. o jag vet att gammelhunden, rottiskompisen o människomormor står o väntar på honom. Att dom leker galet mycket tills jag o odågan oxå hamnar på den sidan..
Fan vad detta gör ont...o jag hoppas att detta blir det sista smärtsamma förlusten på många år, för jag tror inte jag orkar fler. De sista 18 månaderna har varit de värsta i mitt liv o nu får det fan räcka.
Pyret ska separatkremeras o xmannen ska få askan för det var o är hans hund..hans allra första egna hund. Så när det är dax att hämta askan så ska jag se till att den kommer till xmannen på något sätt men den dagen det problemet..
