I fredags så somnade mamma in. I 14år har hon slagits mot cancern o 5 ggr har hon vunnit men nu sista gången så satte det sig på både mjukdelar o skelett o då orkade inte hennes fantastiska immunförsvar slåss mer. 

Jag är glad att jag fick nästan två månader med henne där hon i 1,5 månad fortfarande var som vanligt. Vi pratade massvis o tog upp saker vi haft problem med. Vi redde ut allt så det inte skulle finnas något oavslutat när cancern tog över hennes hjärna o när hon sedan gick bort. Det känns så jäkla bra att kunna känna bara sorg o inte ilska över att inte fått avslut eller svar på saker o ting (det kämpar jag med på annat håll). Första månaden så var det bara hon o jag, som det var förr i tiden o hon var bara min mamma..så som hon var när jag var liten o det bara var hon o jag.

Min bror dök upp o var där i tio dagar.. dagar hon sedan inte ens minns. Nu är det en massa jobb kvar att göra men då han inte vill prata med mig så vet jag inte hur det ska gå. Jag har tagit på mig att sköta pappersarbetet så det påbörjas i morgon. Någon anhörig måste hämta hennes saker på hemmet o det blir ju jag som får göra det. Så i morgon kör jag upp o ska in på hemmet, vilket jag har ångest över, o efter det ska jag till skatteverket o andra ställen.

Så när dom ringde o sa hon var borta, det gick jättefort så man misstänker en propp då hon vägrat medicin sedan i förra veckan, så var det en lättnad för nu slipper hon lida. 

Jag var ensam o är fortfarande ensam sedan samtalet o det är lite tungt. Vänner har beklagat sorgen o vänner har ringt men det är ändå ensamt när man är van att ha någon nära att dela skiten med. Någon som tröstar o som kan hålla om en hela natten om det så behövs. Blue erbjöd sig att komma hit men jag är inte kär eller ens förälskad han är bara en bra vän o ett bra KK.

Nu är det som det är o det är bara att ta sig igenom det oxå precis som alla annan skit o elände.

Har hittat meddelande till xmannen o till spöket som mamma skrivit. Till xmannen hann hon skicka men inte till spöket. Det är ganska otroligt att mamma tagit mig i försvar, något hon inte gjort sedan jag var liten. Tvärt om så har jag fått en massa skit o hon har varit så uppe i sig själv att hon inte brytt sig så mycket om annat. Troligen så har tiden vi pratat fått henne att tänka annorlunda. Till xmannen skrev hon saker som hon aldrig erkänt för någon, jag hade inte en aning om att hon varit otrogen i förhållanden tex. Eller att hon ångrar att hon hållit sina barn borta från pappor o bonuspappor o bonusbarn.

Jag kanske lägger ut det här framöver men givetvis tas namn o sånt bort, men just nu måste jag göra allt efterarbete innan jag kan sörja ordentligt o släppa henne fri.

Ska jag vara riktigt ärlig så saknar jag min man just nu..inte den flyende fege utan min man..han som fångade upp mig när jag föll. Det är som det är med det oxå o fallet denna gången blir ju inte så långt då jag redan går på knäna.

Gårdagen tillbringades mestadels framför teven med en låda kleenex o så får det även bli idag för sedan har jag inte tid med sorgen på några dagar. Mamma har dock valt att inte ha begravining eller minnesstund så det är en tung del som man slipper. Det mesta av hennes privata saker har jag tagit bort från lägenheten enligt hennes egna beslut, vilket är ytterligare en jobbig del som är borta.

Ja vi får väl se hur det går helt enkelt men först måste jag fixa ut dödsattesten..hur jobbigt är inte det lixom..

 

Pöss!!